fredag 18 juli 2008

Äntligen!!!

Äntligen skriver jag igen och äntligen lyckades jag logga in för att göra ett nytt inlägg!!! Jag trodde jag var data kunnig men tydligen så hör jag till den gamla generationen som fortfarande har problem med att använda dessa avancerade aparater..
Jaha..då var man här igen o skriver så att Sandra har någonting att läsa..haha Tur för dig att jag har massor att skriva om! Fast för mig är det mesta ångestfullt..! 
Jag kan börja med att säga att fy fan för att gifta sig! Det är inte lite detaljer man måste fixa o tänka på. Och att bo i Spanien gör inte saken bättre, med alla dessa traditioner o detaljer man måste tänka på! Nej, inte har det varit en dans på rosor o fixa detta bröllop! Först all dessa pappers fixande hit o dit. Jag trodde att det skulle underlätta att alla gick med i EU, och så man slapp legalisera o översätta allt! Men icke, papper hit o papper dit och få en stämpel här och sen vidare får att legalisera och sen vidare för att få det översatt och sen helt plötsligt så måste båda skriva på ett papper vilket gör saken mycket bättre med tanke på att David bor på andra sidan jorden! Yes Maggis, det är bara att börja ringa alla ambasader i hela världen för att fixa så att han kan komma dit o skriva på detta härliga papper som ingen känner till förutom Spanien o Sverige och som alla ambasader o consulat vägrar att hjälpa oss med. Men efter två månader kämpandes så lyckas jag! Den 21 July kl 10:00 ska David till consulatet i Bahrain o skriva på. Sedan ska det faxas till Madrid, och sedan till Barcelona där jag skriver på min del, och sedan till Sverige så att de kan göra vad det vill med det pappret! SEN, är alla papper klara, personbevis, hindersprövning och dop papper som jag har fått skickade från Uruguay. Så att sen ska man ta dessa till kyrkan du hör till o presentera. Sedan ska båda göra en kurs, som inte har blivit uppdaterad sedan 1800 talet, där de berättar hur man lever ihop som par och hur hemma livet är och hur man skaffar barn! När kursen är klar får vi båda ett "diplom" och DÅ får vi äntligen skiva på pappren för att ingå äktenskap. Efter allt det här har man då tappat suget rejält.. Ok, så medans man håller på med allt detta ska man samtidigt hitta kyrkan, hitta fest ställe, prova meny, kolla så att du har råd o betala det, hitta klänning, skor, göra listan, skicka inbjudningar, hitta ringar, hitta bra vin o servera, hitta bostad till alla bjudna, hitta transport till och från festen, banta, hitta present till alla bjudna (spansk tradition nr1), fixa all musik som ska spelas, fixa billig dj, fixa bord dekorationen, fixa kyrk musik, kör, hotell till bröllopsnatten, fotograf, etc.... Det där med att banta har jag det lätt för att med panik ångesten jag har så behöver jag inte träna för hjärtat pumpar på som fan ändå.
Vid sidan om allt detta så måste jag jobba, hålla stadigt messenger relation med min blivande man, fixa flytten till Dubai och även fixa jobb där... Helt normalt.
Men i all denna kaos så läser jag Sandras blogg o blir helt facinerad över hur mamma hurtig hon är o allt hon fixar med innan hon drar till Kålmorden med sin familj! hahaha..det kallar jag o få saker gjort!
Men annars är allt super bra...snart får jag träffa min älskling och även fast jag klagar så är allt detta som jag går igenom underbart med tanke på vad som komma skall! Fru Carmona kunde inte hitta en bättre karl!! Helt underbart....
Fast vad jag också ser galet fram emot är att ha alla bästa vänner o familj tillsammans på MIN DAG  o fira tills vi blir trötta! Mer än ett bröllop så ser jag det som en reunion party...haha

Nej, nu ska jag ta mig ut i det fina vädret o kolla på ringar o hitta en bra skomakare som kan mjukna upp lite mina bröllopsskor så att jag inte får årets blåsor och inte kan gå in i kyrkan. 

Som sagt, nu vet jag hur man loggar in för att göra nya inlägg, så det kommer inte att dröja före nästa kommer. Men vi får hooppas på att det inte blir lika ångestfullt som denna...

Besooo


1 kommentar:

Sandra sa...

men fy fan:-o...jag hade nog gett
upp innan jag knappt hunnit börja;). Fast det ät ju som du säger....i slut ändan är det ju värt allt slit iallafall:-D.
puss